Hur man får en pojkvän i 2 dagar

Bröt kontakten med bästa vän, mår skit utav det, försökte ta livet av mig imorse. Vad ska jag göra?

2016.06.14 17:38 Kompisproblem Bröt kontakten med bästa vän, mår skit utav det, försökte ta livet av mig imorse. Vad ska jag göra?

Jag vet att det är dumt att skriva om detta här, men jag känner mest att jag behöver ventilera mig. Ni som vill, känn er fria att ge mig råd.
MIN situation, ska skriva så kort jag kan: (Jag kallar tjejen för Lilly nu)
Jag och Lilly började i samma klass i ettan på gymnasiet. Först pratade vi inte så mycket, men jag började få kontakt med henne genom en kompis. Lilly hade då även en pojkvän, så jag hade inga känslor för henne.
Efter ungefär ett halvår så började vi prata oerhört mycket, varje dag om man ska vara ärlig. Vi skrev hela tiden, om allt möjligt. Lilly och jag började att bli riktigt bra vänner.
Tillslut tog det slut mellan Lilly och hennes pojkvän, och det var efter detta som hon och jag kom ännu närmare varandra. Vi skrev fortfarande varje dag, men nu började vi också ringa varandra varje dag, och prata i timmar. Varje dag. Tillslut började vi att träffas, och vi umgicks minst varje vecka. Det var nu dom saker började gå ner.
För varje gång jag träffade henne, så fick jag starkare känslor för henne. Tillslut hade jag så starka känslor, att jag inte kunde vara tyst om det. Så jag berättade hur jag kände, och naturligtvis så sa hon att hon inte kände likadant. Istället sa hon det klassiska "du betyder oerhört mycket för mig, men..." Jag tog det ganska hårt, men jag behöll kontakten med Lilly.
Efter detta, så kom vi ännu närmare varandra, trots att jag hade erkännt min attraktion till henne. Dock hade jag fortfarande känslor för henne.
Några månader efter det, så träffade Lilly en kille. Hon och han kom varandra väldigt nära. Jag blev naturligtvis svartsjuk, och det gjorde extremt ont av att bara tänka på hennes nya snubbe. Tillslut fick jag nog av den ständiga smärtan, så jag berättade att jag fortfarande hade känslor för henne, och att det är nog bäst att vi bryter kontakten. Lilly ville inte alls bryta kontakten, och ännu en "du betyder mycket för mig" berättelse kom fram ur henne. Så jag "stannade" kvar, trots att det gjorde så ont. Hon var i princip min bästavän i det här stadiet.
Tillslut så bröts det mellan Lilly och den nya snubben med, då han var muslim, och tydligen var det förbjudet att vara tillsammans någon annan än en muslim (tydligen). Detta blev en stor lättnad för mig.
Det gick ytterligare några månader och nu var vi verkligen bästavänner. Vi skrev och snackade fortfarande varje dag. Vi träffades minst 2-3 gånger i veckan nu. Problemet var att jag hade fortfarande känslor för henne, men Lilly kände fortfarande inget. Jag visste hela tiden att det var en dålig idé att hålla kontakten med henne, då jag blev avundsjuk så fort hon pratade om andra killar, eller när någon kille började prata med henne. Det blev så långt, att jag började ogilla mina killkompisar bara för att de pratade med henne. Jag mådde riktigt illa.
Det är viktigt att poängtera att under högstadiet mådde jag väldigt dåligt, kanske inte deprimerad, men väldigt dåligt av diverse saker som jag inte tänker ta upp nu. När jag var 14 te.x. försökte jag att hänga mig själv. Allt blev bättre dock under gymnasiet.
Denna självmords känsla började dock komma tillbaka, då känslorna för henne tog kål på mig. Så några dagar innan nyår fick jag nog igen. Men denna gång så bröt jag kontakten med henne, och tog bort henne från bl.a. Snapchat och Facebook. Det kändes bättre, men nu blev jag väldigt ensam (har inte så många vänner). Det gick några dagar, tillslut ringde hon mig och frågade vafan jag höll på med. Jag berättade att jag fortfarande mådde skit, och att jag fortfarande hade känslor för henne. Vi pratade ett tag, och det slutade med att hon sa "det kommer inte lösa sig bara för att du tar bort mig." Men jag tog bort henne ändå.
Det gick sex dagar, sen klarade jag inte det heller. Så vi återupptog kontakten igen... Efter detta kom vi ännu närmare, lika så mina känslor blev starkare för henne. Så vi fortsatte att vara vänner. Jag mådde dåligt, men visste att jag skulle må lika dåligt utan henne.
Det gick en stund, och jag träffade en annan tjej, som var helt underbar (kallar henne Elin). Mina känslor för Lilly försvann! Jag berättade detta för Lilly, så hon visste att känslorna för henne var borta. Elin och jag började dejta, det kändes riktigt bra. Dock så tog detta slut fort, Elin slutade skriva, och jag blev krossad.
Det gick ett tag, men, sakta men säkert kom mina känslor tillbaka för Lilly, och känslorna blev starkare ju mer jag träffade henne. Tillslut, var jag i samma sits som innan. Jag mådde skit igen, men vi träffades ändå.
För två dagar sedan ringde jag henne, och sa att jag klarar verkligen inte mer, och sa att vi måste bryta kontakten, för jag hade känslor för henne. Hon skrattade mest bort det, eftersom hon inte tog det seriöst längre. Efter ett tag så beslöt vi oss för att ta en paus. Jag sa, att jag skulle skriva med henne om någon månad igen, vilket hon gick med på.
Dagen efter, kände jag mig extremt dålig, aldrig känt mig så dålig, jag tänkte på henne hela dagen, och jag började få tillbaka självmordstankarna. I morse, fick jag nog av allt. Jag tänkte ta livet av mig igen, så jag gick ut till en plats i skogen där jag och en kompis hade ett vindskydd. Jag tog repet som vi hade använt till vindskyddet, och knöt fast den i en gren på ett träd. Jag försökte hänga mig. Jag hängde i cirka 3-4 sekunder säkert, sen knäcktes grenen och jag ramlade på marken. Jag försökte igen. Men denna gång hängde jag repet mycket lägre, på en tjock gren. Sen drog jag repet runt halsen, och satte mig. Repet tog emot halsen, och jag fick inte luft. Jag kunde ställa mig upp, men tvingade mig att sitta kvar. Jag satt i cirka 7-8 sekunder, sen började det bli suddigt. Jag fick total panik och kunde knappt ställa mig upp, men lyckades att få en fot fast i marken så att jag kunde ställa mig upp.
Jag har lovat mig själv att inte göra om detta (får se hur bra det håller), men jag mår fortfarande dåligt. Ingen vet om att jag försökte ta livet av mig.
Tldr: kär i min bästa vän som inte känner detsamma. Försökte bryta kontakten, men försökte ta livet av mig imorse.
MIN FRÅGA: Vad ska jag göra? Ska jag ta upp kontakten med henne igen, eller försöka bryta kontakten helt och hållet?
Tack för att du tog din tid, förlåt för grammatiken, skriver från en mobil och är upprörd.
submitted by Kompisproblem to sweden [link] [comments]


2016.03.21 22:44 sjuktsnygg Flera frågor om arbete, lägenheter, osv. i Norrland

Ursäkta min långt ifrån perfekt svenska - hoppas det gör inte många problem att läsa
Om mig (inte nödvanding att läsa om du vill inte): jag är 23 år, mitt fosterland är Litauen, jag studerar fysik nu (sista år), arbetar i IT säkerhet (1,5 år nu) i en stor europeisk bank, hade före arbetat som en teknisk förfättare (part time jobb i ett litauiskt IT företag) och hade en internship i networking (cisco) i samma banken. Asså min allt erfarenhet kommer från IT jobb. Jag talar litauiska (självklart), engelska (det är huvudspråk i mitt job), fortfarande lär mig svenska (kommer bli bättre än nu), lite rysska och lite franska.
Jag bor ensam nu med min katt i en 35 kv.m etta lägenhet i en area var mest bor ganska rika människor. Betalar jag 270eur (2498.79sek)/mån och i arbete får jag minst 700eur (6479.29sek), ofta mer därför att jag ofta arbetar på natten. Det beräknas som ganska mycket för en ensam 23år och många äldre människor får mindre.
Jag har nästan alltid drömt om att bo i Norden och sista året förstod jag att egentligen inget hållar mig här (har nästan inga vänner, nästan inte familj, osv :D). Jag besökte Norden flera gånger men nu resar jag nästan bara till Sverige (varje månad eller varje 2 månad) eftersom jag beslutade att jag tycker om Sverige mest. Jag har också flera svenska vänner och hittade pojkvän i Stockholm.
Jag skulle vilja bo i Norrland (asså Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands eller Gävles län) mest. Och jag vill flytta efter 2 år eller lite tidigare om det blir möjligt. Måste ju graduera och få mer pengar och arbetserfarenhet.
Okej det var faktiskt långt... men nu vet ni allting av min situation!
Nu kommer mina frågor:
  1. Jag känner om housing crisis i Stockholm, Malmö och andra stora städer. Finns det nån housing crisis i Norrland? Jag har tittat på blocket.se ganska mycket och det ser ut som där finns ganska många platser för hyr, är det fel?
  2. Jag har en katt. Det är säkert att han kommer med mig. Blir min möjlighet att hitta en lägenhet mycket mindre? T.ex här I Litauen ägarer säger ofta att de tillåtar inga husdjur men om man säger att man har en katt eller en liten hund efter kontrakt, ägare brukar säger ja okej. Jag själv bor i omöblerad lägenhet, köpte mina eget, alltså ägare sa först att det är inga problem med husdjur. Det är ovanlig att ägare skriver i sina annons nåt om djur alls här.
  3. Jag har inte körkort - om min lägenhet står i en olika stad än mitt arbete men båda stor i samma län är det bekvämt med bussar, tågar?
  4. Hur tidigt borde jag börja söka efter en lägenhet om jag vill åka där direkt när jag flyttar?
  5. Hur tidigt borde jag börja söka efter ett jobb om jag vill börja att arbeta direkt? Jag tror under 2 år kunde jag spara pengar kanske for 1 månad i Sverige, så det skulle vara bra att få pengar från arbete nästa månad
  6. Ser ut som många lägenheter finns för hyr bara för få månad, är det vanlig? Här har jag en kontrakt för 1 år och senare jag kan lämna när jag vill eller ägare kan säga 2 månad före hen vill mig att lämna. Det är vanligaste
  7. Finns det några platser i Sverige var det är svårt att komma til Stockholm med buss/tåg/plan? Jag skulle vilja åka till min pojkvän ganska ofta (eller ta honom till mig). Nu träffas vi ett gång i månad för flera dagar i genomsnittet :/
Jag förstår att svarar kan vara olika men jag har ingen aning alls om hur är det. Tror jag att ni vet mer än mig iaf. Tack!
submitted by sjuktsnygg to TillSverige [link] [comments]